Vel, denne første saken vil nok for alltid være viktig for meg, og jeg vil nok være aktiv hele mitt liv for å bidra til framgang så godt JEG kan. Kreft var kun et ord da jeg var barn, og jeg hørte at man kunne dø av kreft. Men man kunne jo dø av røyking, drikking, i trafikken og på alle mulige vis, så det gjorde ikke store inntrykket på meg den gang.
Det var da jeg som åtteåring begynte høre på Madonna og hun gjennom årene som gikk var mer og mer høylydt om viktigheten av å få til en kur for kreft at jeg begynte skjønne hvor urettferdig kreft er. Hvor tilfeldig den rammer, og hvor økende omfang det er. Og ikke minst hvor brutal sykdommen er.
Etterhvert begynte kreften å komme meg nærmere og nærmere inn på livet. Bare kort tid før pandemien brøt ut så døde en av mine nærmeste av blodkreft som hun fikk av cellegiften som skulle gjøre henne bra fra brystkreft. Det er absurd insane!
Med unntak av hennes mann så var der ingen som fulgte henne, besøkte henne og så hvordan et av de vakreste menneskene på jorden svant hen til skinn og bein, tenner som råtnet vekk og taleevnen som ble borte, hvor syk hun ble – som jeg gjorde. Blikket hennes den siste dagen, timer før hun sovnet for siste gang, det glemmer jeg aldri. Selv om jeg har klart å bevare hennes minne og husker henne slik hun egentlig så ut og den gode personen hun var, så glemmer jeg ikke det terroriserte blikket som fortalte meg at det finnes ikke verre.
Før hennes bortgang har jeg gitt noen kroner hist og her til kreftsaken, men etterpå har jeg satt igang flere innsamlinger. Jeg har sendt tusenvis av kroner selv, jeg har kjøpt sløyfer for å bære og med det forsøke øke bevissthet, jeg har skrevet flere blogginnlegg og jeg deler linker på sosiale media.
For noen dager siden startet jeg en innsamling igjen, har skrevet om det her i bloggen og delt linker på sosiale media. Jeg startet den med å legge inn tusen kroner selv, når en bidrar selv er det lettere å få andre med. Deretter satte jeg inn noen kroner til for å sjekke at innsamlingen fungerer som den skal. Det gjør den.
Det er veldig vanskelig å få andre til å bidra. Man må se kreften i øynene for å skjønne alvoret. Den terroren kreft er må vi kjempe for at mennesker skal få slippe. Når det går så langt som det gikk med min kjære Kari-Anne, så er jeg faktisk for aktiv dødshjelp. Jeg gråt da mannen hennes satt der alene med henne og ba til Gud og høyere makter at hun skulle få slippe. At han maktet det hele står det en utrolig respekt av, han var der hele tiden, det han gjennomgikk var også terror.
I midten av oktober nå døde en annen venninne av kreft. Det var bittert å ikke kunne være mer tilstede for henne, faktisk fikk man ikke det, på grunn av umenneskelige restriksjoner hvor medmenneskelighet har blitt totalt fraværende. Minnestunden var fin den, men kreften viser ingen nåde. Jeg kjenner flere i dag som har kreft, og jeg hører stadig om bekjente og mennesker man vet hvem er som blir rammet. Kreft er overalt, og vi kan ikke ignorere dette. Det er helt sinnsykt absurd at kreft er tilsidesatt for korona, at det eneste som betyr noe er korona.
Kreft er mye verre enn korona, og innsamlingen min denne gang er åpen til 5. mars og jeg håper DU finner i ditt hjerte å bidra!!
Link: Bidra til kreftsaken HER!!
Den andre saken jeg brenner for å få folk med på er forståelsen av hvor viktig det er å kjempe for våre menneskerettigheter og vår frihet. Myndigheter og sterke krefter arbeider ned innføringer av koronapass, qr-koder til befolkningen og EU-sertifikat. Dette er et diktatur som vil frata alle mennesker rettigheter, og en må la seg injisere jevnt for å beholde sitt pass. Den som ikke underkaster seg mister «privilegier» og kan da ikke bevege seg fritt. Folk må våkne opp nå og la det synke inn hvor alvorlig dette er, komme seg opp av sofaen, vekk fra PC’ og stille opp fysisk. Å ikke ha råd, ikke ha tid og så videre er en feilprioritering som vil koste dyrt. Å nekte å tro på virkeligheten kan ikke omgjøres etterpå!!
Jeg personlig kan ikke bære den medskyldigheten, jeg elsker livet, friheten, mine medmennesker – jeg står opp for samholdet og ekte kjærlighet for hverandre!
Demonstrasjonsgruppen «Freedom Convoy Norway 2022». ble opprettet 28. januar. Nå har passerte 21 000 Facebook-brukere meldt seg inn. Møt opp på Eidsvolls plass 19 februar!!
Liker dere denne bloggen, lik og del gjerne innleggene!! Og følg gjerne Bunny Trash i egne grupper på Facebook og MeWe, dette er den mest alternative og beste bloggen i landet – velkommen!
Følg Bunny Trash på MeWe: Link!!
Følg Bunny Trash på Facebook: Link!!
#freedomconvoy #eidsvollplass #bunny #bunnytrash
Du har et godt hjerte min venn ❤
Det tikker enda snille du 🥰
Heldigvis ❤
AJ! Detta är ett ämne som berör mig så in i hjärteroten att jag får helt ont!
Ja, cancersaken är viktig. Så in i helvete viktig. Jag har flera, både släktingar och vänner som gått den vägen.
Nu senast min bästa vän. Den jävla coronan satte restriktion på hennes besök sista besöken. (Tack o lov “bara” de sista två månaderna) Men det är så sjukt ovärdigt och hemskt att jag inte finner ord. Hennes barn. Hennes familj.
restriktioner. Hon dog ensam med sin sambo som samtidigt som han satt med henne mer eller mindre dygnet runt tog hand om FEM barn.
Och det du skriver om människofrihet och egna val och allt det där. Det ÄR viktigt. Jag är den första att skriva under på det. Men i min bok finns det viktigare saker. Jag menar… Vi vuxna människor i Norge/Sverige – vi har ett val. Kravet är att hjärnan skall fungera. Det gör den tyvärr inte alltid! Det är synd om dom!
Men jag måste ärligt erkänna att där mitt hjärta är – det är där hemlöshet finns. Misstolka mig rätt när jag skriver att det är norska/svenska hemlösa jag brinner för. (nej, jag är inte rasist.)
Jag säger inte att alla är änglar och inte har skapat sitt eget öde. För så är det såklart. Men många, extremt många har inte ens en drogproblematik. Dom är fattiga. Och systemet har svikit. Så är det såklart även för folk med missbruksproblematik.
Men mitt hjärta brinner för dessa som hamnar imellan stolarna, som systemet inte ser och/eller skiter i. Det är vidrigt!
Ingen Vill vara hemlös. Men är man redan nere har man inte så jävla mycket kraft att kämpa längre. Då borde det finnas ett system som stöttar och hjälper en upp. Inte sparkar en neråt. Igen och igen.
Och JA, jag är av den meningen att vi skall hjälpa våra egna egna innan vi skjuter ut miljoner till andra länder. Jag tycker att det är vidrigt!!
Hemlösheten är min hjärtesak – jag stöttar VidDinSida (facebook) i den mån jag kan. De hjälper hemlösa äldre pensionärer i stockholm och Göteborg utan missbruksproblem. Dom har bara haft en jävligt raw deal!
Sorry för romanen, men vissa ämnen berör mer än andra. Jag tycker att det är himla fint att du belyser sådant här!
<3 <3 <3
Tusen takk for at du delte og kom med innspill her, jeg verdsetter det utrolig mye. Igjen takk ❤️
Du har et stort ❤️ som banker for mange.
Jeg har også mistet flere i kreft. Familie, venner, og elever. Da jeg jobbet som sykehuslærer, jobbet jeg bl.a. med barn og unge som skulle dø. Det gjør noe med en.
Helt klart, derfor jeg omskolerte meg fra helse til kokk. Jeg tok med meg skjebnene hjem hver dag. Jeg kan ikke pause følelser, jeg ville ødelagt meg selv og da med tiden ikke kunnet gjort noe for noen. Så da ble det slik.
Skjønner. Bra at du kjente din begresning. Jeg er heller ikke laget av stål, men har evnen til å pause følelser…
Jeg kan ikke pause noe. Det gnistrer når jeg tar i ting, bokstavelig talt 😂
God egenskap! 😀
Nåvel, jentene blir litt redde noen ganger når dem får støt fra meg. Spesielt hun yngste.
😂 Magiske evner…